Flugfiske> Kåserier> Min väg till laxfisket. Del2

Min väg till laxfisket. Del 2

Så var det äntligen dags. Första "riktiga" fisket. Köpefiske på naturens villkor.

Som Stockholmare så vill man inte komma allt för långt ut i den obehagliga naturen och man vill gärna vara hyfsat nära vår vackra huvudstad så valet blev självklart Älvkarleby. Det till trots känns Älvkarleby som rena vildmarken för en vilsen 08:a.
Jakten på en bra guide var lättare sagt än gjort. Antingen var dom upptagna eller för dyra. Efter många om och men fick jag tag på en ledig guide från Tierp som dessutom var gratis. Yippee-ki-ay!

En kall söndagmorgon styrde jag kosan mot Älvkarleby. Det började dåligt med en felkörning som genererade en halvtimmes försening.
Väl framme fanns ingen guide att finna. Efter ett samtal visar det sig att guiden gått och fiskat. Ja ja, jag får väl skaffa nödvändiga fiskedokument själv då.

Sent om sider kom iaf guiden upp och mönstrade kritiskt min utrustning. När han såg innehållet i flugasken sa han pliktskyldigt "ja, de där duger säkert". Den som såg hans blick kunde dock utläsa något helt annat.



Efter en frisk promenad började så fisket. Guiden gick före mig och vi fiskade oss nerför det som lokalbefolkningen kallar "kistan". När jag vadat ut på såphala - och bara såphala - stenar förstod jag varifrån namnet kommit.

Väderförhållandena var inte optimala utan vinden gjorde det direkt livsfarligt att kasta. Inte för mig men för de som fiskade brevid mig. Klumpen landade hyfsat rakt ut men flugan tog mer vind och landade nån meter uppströms linan. Skitvind!

Ett tu tre så ropar guiden något ohörbart och jag ser att han har fisk på. Efter en intensiv kamp inser han sin begränsning och ber mig taila fisken. Men alerta steg vadar jag fram och tar ett resolut grepp om stjärtspolen och kampen är över.
Även om det inte är en blänkare så är det en fin fisk i god kondition.
Glad i hågen över min medfiskares framgång går jag en vända till men kammar noll.

Kampen gjorde oss hungriga och lunch anbefalldes. Vi gick till den lokala restaurangen och åt en god bit mat. Oturligt nog hade guiden "glömt" sin plånbok. Som den gentleman jag är betalade jag naturligtvis även för dennes mat. Efter maten beundrade vi utsikten från restaurangen över en kopp kaffe.

Efter lunchen började tiden bli knapp så vi hoppade in i min bil och åkte tillbaka till "kistan". Varför vi inte tog guidens bil tänker jag inte gå in på här. Guiden såg lite spak ut så jag försökte lätta upp stämningen med lite glad och livsbejakande musik under färden men utan resultat. Ja ja, det blir nog bättre när vi kommer fram.

Vi gjorde ytterligare en vända men kammade noll. Guiden hade dock en känning som verkade vara nåt stort. Frågar ni mig så var det säkert bottennapp. Vi avslutade fisket och gick upp och det bjöds på kaffe och samtal om pryttlar och allehanda ting.



Vissa delar av den här historien kan vara vinklade eller helt felaktiga. Det som är helt sant är att jag hade en mycket trevlig dag i trevligt sällskap, den kraftiga vinden till trots. Guiden var kanske egentligen mycket tillmötesgående mot en närmast imbecill nybörjare med obefintlig fiske- och kastteknik.

Hej på er.

Till Förstasidan Till Förstasidan Namnlöst dokument

© Fiskelust.se