Jakobs fiskehistorier

[Ismo]

Nja du jakop, den sista berättelsen är nog fan lögn och förbannad dikt, för så jävla stolliga är vi inte i värmland 

Är det sååå...du/ni testar vänskapen....

[P-A]

Sista berättelsen skrämmer ju slag på alla
som skall åka till värmland.
Men med ett sinne fyllt av humor och
en börs full av pengar skall det la gå.
Riktigt fina berättelser Jakob.

[Flygande-jakob]

Sista berättelsen skrämmer ju slag på alla
som skall åka till värmland.
Men med ett sinne fyllt av humor och
en börs full av pengar skall det la gå.
Riktigt fina berättelser Jakob.

Tveksamt om det går ändå, men kanske med ett fullt sinne OCH humor?

[Flygande-jakob]

Här är en ganska speciell upplevelse jag hade. Den involverar en mycket stressad man, fina rödingar och en undertecknads första intryck av sin nya arbetsgivare:

Sommaren -99. 15;e Juli och en vecka framåt. Men vi börjar historien lite tidigare:

Min dåvarande svärfar arbetade på Vilhelmina flygplats och hade där blivit bekant med en helikopterpilot/flygbolagsägare, renskötare, turistföretagare och allmänt mycket stressad man från Ammarnäs. Vi kan kalla honom PMS.
Denne man sökte ständigt folk som kunde arbeta för honom och som relativt nyutexaminerad arbetslös fiskeguide ordnade svärfar så att jag skulle få komma och jobba hos denne man.

Sådär, alltså: 15;e Juli 1999. Jag hade aldrig träffat mannen ifråga utan vi hade bara haft stressade konversationer på telefon och det hade bestämts att jag skulle komma upp just detta datum och medtaga en god vän. Han skulle då flyga ut oss till sin stuga långt in i Vindelfjällen vid ett vatten han hade ensamrätt på för att jag i lugn och ro tillsammans med kompisen skulle få bekanta mig med området och därefter börja guida de fiskare han hade bokat in över sommarsäsongen.
Vi skulle mötas på Ammarnäsgården som han dessutom för tillfället ägde. Ingen av oss hade varit i Ammarnäs förr och lite vilsna tumlade vi ut ur bussen och traskade upp till anläggningen. Ingen PMS tog emot oss. I receptionen sade man oss att han nog var ute någonstans. Ingen visste var, men han kanske skulle dyka upp senare, det kunde man tydligen nämligen aldrig vara riktigt säker på då det gällde denna man..
Han dök inte upp.
Sent på kvällningen gav receptionisten oss ett rum att tillbringa natten i. Förhoppningsvis skulle han kanske komma nästa dag.
Och se på fan, det gjorde han! Sent nästa dag var han där i egen hög stressad person.
Han var verkligen mycket stressad och gav sig knappt tid att hälsa utan föste barskt in oss i helikoptern med mat för tre dagar och lika snabbt ut igen någonstans långt in i fjällvärlden.
Lugnet lade sig och den chockartade känslan av det snabba hetsiga mötet och den lika snabba resan och utkastningen försvann snabbt när vi insåg att vi var i ett fiskarens sagoland.
Stugan var fin. Även bastun, gäststugan och båtarna var fina. Och vattnet var mer än fint, det var helt enkelt underbart!
Stugan låg i kanten av ett deltaområde högst upp i en vacker fjällsjö. Ån rann ner i sjön uppdelad i massor av grenar och strömmar med kristallklart vatten, ljusa sandbottnar och vajande gräs. I alla vädersträck låg sjöar och tjärnar med storvuxen öring och röding.
Ivriga kastade vi oss i båten och rodde försiktigt uppför ån där varje krök avslöjade nya vackra strykor och sel och överallt steg stora rödingar och öringar i sörplande vak! Stränderna var täta av vide och gräs, alltihopa var en stor grön prunkande oas mitt inne bland de skarpa steniga fjällmassiven.
Vi stannade till vid en vacker lagom strömsatt åfåra där vi hade flera grova fiskar inom kasthåll. De tre första kasten som vi turades om att göra gav tre fiskar, en öring och två rödingar om jag inte minns fel, samtliga runt ett och ett halvt kilo, rundbukiga och vackra.
Vi var sannerligen i paradiset!
Dagarna gick och det fantastiska fisket bara fortsatte, överallt i deltat fanns fisk, stor fisk. Rödingen kom upp från sjön i stora stim för att äta i strömmarna, dagsländorna kläckte dygnet runt och det var fjällsommarens första riktiga, soliga och varma dagar.
Högre upp i systemet, just där de sista större forsarna lugnar ner sig och bestämmer sig för att det kanske inte är så bråttom ut i sjön ändå, där fanns öringarnas eldorado. Rödingarna verkade inte våga sig så här långt upp.
Här smög vi längs kanterna och med polaroidglasögonens hjälp såg vi varenda fisk på lugnstryken. Det var otroligt spännande att försiktigt lägga en liten torrfluga ovanför fisken och följa dess väg ner mot avgörandets punkt. Ibland flydde öringen i panik nedför ån och ett tydligt V avslöjade dess flykt till något gömställe, ibland såg man en skälvning i fiskenskropp, man såg hur fenorna spärrades ut lite extra och stjärtfenan med några få slag fick fiskkroppen att skjuta fart och stigande närma sig den försåtligt utlagda flugan. Man kunde se hur munnen öppnade sig, visade det vita därinne och med ett slurpande sög bort den falska sländan från ytan.
Då gällde det att ha nerver av stål och vänta med mothugget och låta fisken stänga munnen och vända nedåt igen. Gjorde man bara detta väntade en vild dans nedefter åns krökar där man ibland med stor lycka kunde lyfta en stor gulbukig öring ur vattnet.
Men oftare slutade dansen i den nobbade kavaljerens sinnesstämning. Man blev stående med en tom tafsspets, för rötter och grenar fanns det gott om och öringen har en sällsam gåva att hitta dessa och även räkna ut vilken sida av grenen det ger bäst resultat att simma på..

Det var alltså sagolika dagar vi upplevde, men tre dagar går fort och fjärde dagens morgon stod vi med färdig packning på avtalad tid och väntade på mannen i helikoptern.
Timmarna gick men ingen motor bröt tystnaden. Jag började med satellittelefonens hjälp försöka få tag i honom, utan resultat. Vi vågade inte göra annat än att vänta där vi var för när helikoptern kommer är det bråttom, varje minut kostar massor av pengar och då kan man inte vara bortsprungen på något äventyr utan måste militäriskt effektivt och snabbt packa in sig själv och sin utrustning. Iallafall när man har med stressiga piloter att göra och det hade vi ju i allra högsta grad i det här fallet.
Någon gång på eftermiddagen fick jag tag i PMS till slut och fick beskedet att något viktigare dykt upp och vi fick vänta till nästa dag.
Inte oss emot! Vi fortsatte fiska förstås och vårat enda bekymmer var att maten var slut. Vi hade ju bara för tre dagar. Vi hade redan ätit mycket fisk och det fick vi fortsätta med men det var ingen stor matupplevelse med enbart fisk tyckte vi. Man vill ju gärna ha något till.

Ny morgon, samma tid. Ingen helikopter. Samma procedur bestämdes för nästa dag.

Ny morgon och ingen helikopter. Nu var verkligen all mat slut och vi var inte ett dugg sugna på fisk längre. I vedboden hittade vi en gammal påse med konserver i ett hörn. Etiketterna hade mössen för längesedan ätit upp så varje ny konserva bjöd på nya överraskningar!
Det var mestadels frukt, cocktailfrukter och clementinklyftor i slibbig sockerlag kryddat med vita färgflagor från burkarnas insida. Våra middagar bestod således av cocktailfrukter och fisk. Det var inte särskilt gott.

Sjunde dagens morgon vaknade vi av en helikopters dånande ljud. Vi hade försovit oss! Fast vid närmare titt på klockan hade vi inte det. PMS var framme en timma före utsatt tid och kom stormtokig springande och skällande mot oss där vi stretade oss upp mot helikoptern med slarvigt hoprafsad packning. Han var som en galen hund och förbannade oss för vårat slarv och försumlighet mot honom, att han var en timma för tidig hade han ingen tanke på alls.
Så slutade detta äventyr och jag började jobba för denna person, liknande händelser som denna första inträffade hela tiden och skäll fick man varenda dag oavsett vad man gjort eller inte gjort. Men en spännande sommar och höst var det och många episoder utspelade med denna man och hans gäster!

Att jag till slut tröttnade på sättet jag behandlades säger väl sig själv men det är en helt annan historia.

[Ismo]

..lever han än?..Piloten asså..

[Flygande-jakob]

..lever han än?..Piloten asså..

Tja.. Det tror jag nog. Han har nog varit illa ute ibland men det tror jag inte jag tar upp här, och inte heller vad jag gjorde när jag styrkt av brännvin en kväll fick nog av hans fasoner. Men jag måste nog säga att det var välförtjänt..

[P-A]

Mycket trevli berättelse och den mannen behövde
nog en liten läxa Jacob.

[foppe]

Maria kramar dej

[foppe]

Har du inga historier om puben & AC/DC

[Josef]

Fantastiska historier!

Keep it coming...

[Fredrik]

Har du inga historier om puben & AC/DC

På den puben har jag blivit nekad att köpa både öl och pizza i nyktert tillstånd

[waverave]

..lever han än?..Piloten asså..

Det gör han vi åkte ut med honom i augusti

mer stressad man finns inte

[JB]

Starka och roliga texter Jakob!

[JB]

På den puben har jag blivit nekad att köpa både öl och pizza i nyktert tillstånd

Det låter som en bedrift! Min erfarenhet av den puben är väl ungefär det motsatta.
Vilket en gång slutade med att vi vaknade upp i stugan med full fiskemundering dagen efter Valborgsmässoafton.. och en fiskekeps fattigare.

Fiskekepsen återfanns senare på Kultsjögårdens parabolantenn 2,5 meter uppe på fasaden. 

[Flygande-jakob]

Det låter som en bedrift! Min erfarenhet av den puben är väl ungefär det motsatta.
Vilket en gång slutade med att vi vaknade upp i stugan med full fiskemundering dagen efter Valborgsmässoafton.. och en fiskekeps fattigare.

Fiskekepsen återfanns senare på Kultsjögårdens parabolantenn 2,5 meter uppe på fasaden. 

och så träffade vi ju finska pimpelfiskelandslaget om du minns..

[JB]

och så träffade vi ju finska pimpelfiskelandslaget om du minns..

Ja jävlar, hyfsat överkänsliga killar för att vara så macho. Men slutet gott allting gott...

[Flygande-jakob]

Ja jävlar, hyfsat överkänsliga killar för att vara så macho. Men slutet gott allting gott...

Ska förtydliga för er andra: vi var några som söp lite och det blev lite efterfest i en stuga som två machofinnar hade hyrt. Dom var på pimpelfiske och det hade gått väldigt dåligt. Som en vänlig gest visade jag hur det går till att pimpla. Med ett av deras spön. I deras vattentillbringare..
Det visade sig att en av dom inte hade någon som helst humor utan tog sitt misslyckade pimpelfiske mycket allvarligt och såg mitt pimplande som ett hån mot honom!
Så han for upp vilt svärandes och hällde hela tillbringaren över mig!
Jag ville ju bara hjälpa till.

[Fredrik]

Ska förtydliga för er andra: vi var några som söp lite och det blev lite efterfest i en stuga som två machofinnar hade hyrt. Dom var på pimpelfiske och det hade gått väldigt dåligt. Som en vänlig gest visade jag hur det går till att pimpla. Med ett av deras spön. I deras vattentillbringare..
Det visade sig att en av dom inte hade någon som helst humor utan tog sitt misslyckade pimpelfiske mycket allvarligt och såg mitt pimplande som ett hån mot honom!
Så han for upp vilt svärandes och hällde hela tillbringaren över mig!
Jag ville ju bara hjälpa till.

[Helljammer]

Ska förtydliga för er andra: vi var några som söp lite och det blev lite efterfest i en stuga som två machofinnar hade hyrt. Dom var på pimpelfiske och det hade gått väldigt dåligt. Som en vänlig gest visade jag hur det går till att pimpla. Med ett av deras spön. I deras vattentillbringare..
Det visade sig att en av dom inte hade någon som helst humor utan tog sitt misslyckade pimpelfiske mycket allvarligt och såg mitt pimplande som ett hån mot honom!
Så han for upp vilt svärandes och hällde hela tillbringaren över mig!
Jag ville ju bara hjälpa till.

Ett trevligt och fredligt folk det dära....

[JB]

Så han for upp vilt svärandes och hällde hela tillbringaren över mig...

... och sen tänkte hans kompanjon ta över men vi (2 pers) lyckades hålla tillbaka honom tills han blev lugn. Tur det, en stor jävel var det