Här är en favorit i repris! Den är hämtad ur verkliga livet och till 90 procent med sanningen överensstämmande. Resterande 10 procent är etter värre och jag vill inte plåga er med det. Det räcker att jag fått lida.
Det hela utspelade sig i de Värmländska skogarna där galna människor huserar..
Middagsbjudningen
Person A och person B hade skitit slut på allt skitpapper i stugan. Därtill var kaffet slut. Eftersom A och B var drängfulla i vanlig ordning tvingades person J att bli chaufför. Då J s bil hade större likhet med en skokartong än en bil enligt B äntrades B s flotta Audi för färden som ställdes mot Arvika.
Ljudnivån i bilen var i det närmaste outhärdlig för en nykter ung person med oförstört sinne och hörsel, A och B hade allsång till Meatloaf och Pat Bannister p å en bullernivå som vida översteg ljudet från en DC3 a. Väl i staden kom A och B på att de var väldigt sugna på en öl och bilen parkerades vid stadens torg.
Ett tyskt par trakasserades av person B (som turligt nog inte använde sina från Tyska "naturfilmer" inövade fraser..) och frågades om närmaste spritservering. Pga. språkförbistringar ledde förfrågan inte till någonting och B valde då att istället uträtta sina behov strax bredvid skulpturen av den berömde lögnaren i Arvika.
En stackars förbipasserande såg eländet och blev snabbt infångad av B som knappt fick in "schlangen" i byxorna i sin iver att fråga om spritmöjligheterna.
Närmaste ställe visade sig vara ett flott hotell med restaurang vars ägare hette Stefan..
In klev vi och äntrade med buller och brak ett vackert bord med levande ljus..
Vi luktade skit och hade skogssvettskitiga kläder och B hade inte ens strumpor på sig.. En söt servitris kom och skulle ta beställning och det var väl ungefär då som A fick den goda idén att han storstilat skulle bjuda på en riktigt flott middag!
Menyerna skärskådades, med korsade ögon av A och B som hade svårt att läsa av någon anledning. Dock kompenserade de denna brist genom att prata desto högre och avhandla ämnen såsom "porrfilmstyska" och paddor.
Resten av besökarna i restaurangen som kommit för att få en stillsam måltid i en lugn och fridfull miljö fick nu istället lära sig vad "schlange", "Arsenhohl" och "Schööööön" betyder.
Efter genomgång av menyn beställdes förrätt bestående av nåt slags rått kött, (rådjur enligt A) vilket var mycket gott. B ville inte ha förrätt och beställde ingen men då A och J fick sin så ångrade han sig och började i bästa drängstil att plocka mat med sina smutsiga fingrar och slafsa i sig från ömsom A ömsom J,s tallrik. Övriga gäster och serveringspersonal var mycket imponerade.
A och B fortsatte givetvis att med bästa kännarmin dricka öl och fint vin middagen igenom vilket även föranledde toalettbesök i täta intervaller där de bägge raglade som skadeskjutna sviskon genom lokalen.
Efter avslutad varmrätt bestående av kalvfilé' Oskar började A prata om hjortron och glass och nämnde även då och då att priset inte spelade någon roll och att "här finns det minsann pengar!" Och vidare att "fanns det inte det så var i alla fall B alltid stadd vid kassa"..
Det var då J började ana oråd på allvar..
Under tiden desserten bestående av myltade hjortron och glass nersköljt med hinkvis med öl för A och B slukades, började A prata alltmer om att han kanske ändå inte hade sådär särskilt mycket pengar.
B förklarade att det hade inte han heller. Inte ett öre faktiskt. Och A funderade alltmer på vad notan kunde hamna på..
Försiktigt gav han den nu mycket besvärade servitrisen order att komma med notan. Då den kom gav han henne frågan - "Svimmer ja när ja titter pö dän?" och hon trippade raskt därifrån med mycket bekymrad min.
"OOUUFF!" sade A när han vecklade upp notan och föreslog genast en springnota. J trodde förstås att allt var ett skämt och även att den chevarleske gentlemannen A förstås hade fickan full med pengar! Men ack vad han bedrog sig..
Nu fortsatte diskussionen om pengabristen alltmer högljutt och A nästan skrek att- "Jag har ju för fan inga pengar! Snälla B, -betala nu för fan! Snälla, snälla, snälla!"
Men B var obeveklig. "Jag har inte ett öre och även om jag hade det skulle du inte få en enda spänn din feta fula dumming!" Och vidare spände han ögonen i den stackars J som led mer och mer i sitt nyktra tillstånd och förklarade att - "Betalar du och hjälper A ur den här knipan så slår jag ihjäl dig."
Diskussionen om vem som skulle betala blev alltmer högljudd och den tidigare så storslagne A var till slut helt inne på att bara resa sig och gå. Det skulle inte vara några som helst problem eftersom Arvikapolisen tydligen inte skulle komma om de fick höra vem den smitningsskyldige var. Vid uttalandet servitrisen aldrig ställde svarade heller inte B som han hade tänkt ut:
Servitris - "Om ni inte betalar ringer vi polisen!"
B- "Ja tror du di betal då?"
Som tur var”¦
Det synnerligen prekära läget blev ivrigt diskuterat av personalen och efter en stund tillkallades en välklädd herre. De två servitriserna diskuterade med herren och då och då pekades och kastades blickar mot det stökiga sällskapet.
Den välklädde herrn såg mer och mer bekymrad ut. Han morskade dock till sig, tog ett djupt andetag (vilket var klokt med tanke på B;s nakna fötter och A;s allmänt frånstötande odör..) och stegade med barska kliv fram till bordet.
"Hej jag heter Stefan", sade han och sträckte på sig så mycket att ryggen nästan knakade på honom.
"Är det något problem", fortsatte han och såg mycket besvärad ut. B reste sig då upp och presenterade sig på ett mycket gentilt sätt med handskakning och bockning. Därefter presenterade han Herr A och herr J.
Svaret på Stefans fråga bemöttes av B som med stort eftertryck och världsvana gester först pekade på sig själv med orden: "Jag har inga problem!". Därefter pekade han på J och sade: "..och han har inga problem!". "Men HAN har!" sade han därefter nästan i falsett och pekade på A.
"Han ska bjuda men har inga pengar! Det ska bli intressant att se hur han ska lösa det här! MYCKET intressant ska det bli!"
Därefter satte sig B ner med en belåten, nästan mysfarbrorsaktig min och syntes njuta stort av den uppkomna situationen.
Stefan skruvade på sig...
J led nu obeskrivligt och nästa gång Stefan kom fram till bordet halade han fram betalkortet och stack fram det till honom. Stefan nappade snabbt åt dig det och småsprang bort till kassaapparaten.
B hann inte reagera och stelnade till. Han spände blicken i J och väste fram ett dödshot.. Vid det här laget hade J nästan kissat i byxorna av skräck. Det hade förmodligen A och B också, men av helt andra orsaker..
Stefan fick sina pengar och kom tillbaks med kortet. A myste och var mycket nöjd, B svor och uttalade dödsdomar över J, och J led.
Därefter raglade sällskapet ut ur Arvika stadshotell för vidare färd hemåt. Ett stopp gjordes vid den forna öringån och B spydde selektivt ut det sura och äckliga rödvinet men behöll naturligtvis maten, spriten och ölet som det anstår en rekti kar.
J överlevde B;s hämnd som till slut visade sig stanna vid hotelser, A skrattade nästan livet ur sig eftersom J hade åkt hundra mil och fick betala fyllonas helkväll och J var glad att han hade hälsan i behåll.
Det framkom sedan att B hade haft fickorna fulla med pengar och att A;s bankkonto var smockfullt det också..
J fick dock en mycket fin kompensation av A och lever lycklig än idag!
