Igår var en blåsig och allmänt tråkig väderdag som inte inbjöd till fiske, men eftersom det skulle bli ännu sämre idag så bestämde jag mig för en liten snabbtur på älven.
Vinden mojnade och allt såg riktigt härligt ut.
Jag la mig i position för att fiska av en håla som jag vet att den nya öringen brukar gilla att stå i.
Sätter lite fart på flugan genom att långsamt streamerdra...
...och redan i tredje fjärde kastet känner jag ett hårt och tungt öringhugg, reser spöt och det börjar direkt plaska i ytan, på det där härligt
karaktäristiska öringsättet... Fisken går som brukligt iväg en bra bit efter den rullat klart. Sen vänder den och kommer snällt mot mig.
Plötsligt vänder den igen och jag känner att det här är en tung fisk. Jag får den att stanna och lite motvilligt komma emot mig igen, lite tunga
bockar men ändå, på väg åt rätt håll.
När jag börjar få in fluglinan i spötoppen känner jag plötsligt hur fiskens tyngd bara försvinner. En mycket otrevlig känsla
Men spöt känns för lätt. Plötsligt inser jag att det är skarven mellan fluglina och backing som släppt och jag ser hur min fluglina långsamt
flyter nedströms.
Vilken tomhet, och det känns förjävligt att linan nu hänger i truten på en fin öring
Att det beror på en dålig knut gör att det bara känns ÄNNU jävligare.
FY FAN
