Det finns många olika sätt att
göra öglor på sina fluglinor. Jag är
en ivrig förespråkare av den klassiska kärringknuten",
men på senare år har jag även fått
upp ögonen för krympslangsöglor. Jag tänkte
här kort redogöra för hur man tillverkar en
ögla med hjälp av krympslang.
Du behöver:
En lina (att göra ögla på)
En bit krympslang, här har jag valt krympslang med
diameter 1,6mm till en #7-lina. Till tyngre linor kan tjockare
slang behövas. Det ska vara ganska "trångt"
i krympslangen, annars finns risk att linan inte kläms
ihop ordentligt.
En tändare.
Trä först
fluglinan genom krympslangsbiten.
Trä sedan tillbaks spetsen in i krympslangen.
Se till att du har en ögla som är något mindre
än den du faktiskt vill ha, eftersom du inte kan värma
allra längst fram. Ta även till lite marginal i bakänden
av öglan för att inte riskera att värma sönder
linan, eller få en stump som inte smält ihop ordentligt.
Värm försiktigt så att krympslangen
drar ihop sig ordentligt. Hjälp också till genom
att försiktigt "dutta" (klämma till) linan
med fingrarna - se upp så du inte bränner dig,
eller eldar upp huset!
Jag har sett att andra använder sig av stearinljus istället
för tändare. Det borde vara bra då det lämnar
båda händerna fria.
Till sist så är öglan
klar. På just detta exemplar fick jag en liten stump längst
bak som inte smält ihop ordentligt med övriga linan
- så längen som den inte sticker ut eller riskerar
att fastna i spöringarna så brukar jag låta
dem vara - om den sticker ut mer så är det mer än
ett skönhets fel, och då får man göra
om sin ögla.
Med samson-metoden kom jag idag fram till att öglan åtminstone håller
för 5 kgs belastning - vilket torde räcka i de flesta
lägen.
Vad har då dessa öglor för svagheter? Jag
är inte helt frälst, jag tycker dels att det är
lätt att linan blir spröd och skör om man råkar
värma för mycket. Då spricker lätt coatingen
och man får en (vad jag tror) förödande gångjärnseffekt
på sin lina.
Sen är jag också lite tveksam till krympslangsöglornas
hållbarhet över tid
