Vinterfiske efter harr
av Mats 'Mithco' Timber

Då vintern och snön faller kan det vara svårt att komma till tals med harren. Den har slutat vaka och verkar inte stå där den brukar husera på sommaren.

Då kan man hitta harren på djupa och lugna platser, för lugnt är kanske inte det bästa men en lagom snabb ström med mer än metern vatten är ganska bra. På riktigt lugna och flera meter djupa ställen är det inte omöjligt att få dem ifall man "pimplar" med nymfen, kanske inte det roligaste fiskesättet men det har fungerat.
Någon plusgrad i luften är alltid en fördel, då brukar det bli mer fisk. Vet inte om det är harren som blir mer till hugget eller om det är för att jag fiskar mycket bättre då. Kanske för att spöringarna inte isar igen hela tiden och krånglar, samtidigt som man fryser lite mindre och kan fokusera mer på fisket. Snöfall är trevligt vid harrfisket, gärna med någon plusgrad, det kan få dem att börja vaka och ta på torrfluga.

Som jag antytt så kommer man åt harren på djupet, det kräver då lite annorlunda fisketeknik än den man är van ifrån sommarens torrflugefiske. Czechnymfa så går det bra eller fiska på liknande sätt. Eftersom jag inte äger något långt flugspö, så försöker jag fiska en blandning mellan Frank Sawyers nymfteknik och Czechnymf teknik, är ingen expert på någon av teknikerna men låt mig förklara hur jag gör.

Älv i vintertid	En midvinterharr

Uppströmsfiske med flytlina, tafsen ska sträcka ut sig i kastet, annars tar jag snabbt hem lite lina så det blir sträckning. Låt nymferna rulla efter botten mot mig, samtidigt som jag tar hem linan i takt med att strömmen driver den mot mig. Det är tafsen eller fluglinan som avslöjar om fisken tar, det syns om den stannar upp eller dras ner, rör sig annorlunda på något sätt. Med lite övning så börjar man se det. En nappindikator på tafsen kan vara bra, men det behövs inte ifall man har en ljus fluglina. Det viktigaste är nog ändå att få sträckning på tafsen då ni lägger ut, annars syns det inte lika snabbt om det fastnar eller nappar, oavsett indikator eller inte. Då fluglinan passerar dig kan man lyfta spöt och meta nymferna förbi och nedströms för att sedan gå lite uppströms och lägga ut ett nytt kast. När du väl får en harr så kan du fiska flera gånger där på samma sätt, det är vanligt att det står fler harrar på samma plats. Lugna stora cirkulerade bakvatten kan fiskas på samma sätt, låt lina komma mot dig, då den dyker eller stannar är det fisk eller botten på korken.

Det som fungerat bäst för mig är guldribbat haröra som upphängare med en mindre nymf bakom. 98 av 100 gånger tar harren på harörat oavsett vilka färgglada följeslagare jag knyter på. Kanske har det för mig berott på att harörat varit tyngst och fiskat djupare än den andra nymfen.

Det är djupt som gäller, bottennappar det inte så fiskar man för högt. Ska man ner djup så måste man ha en lång tafs (inte lite längre utan lång) och tunga flugor (inte feta). Tungsten(volfram) är ett bra material om man ska ha en liten och tung fluga. Tungsten har en densitet som är dubbelt så hög som koppar och 1/3 högre än bly. Detta gör att ett lika stort tungstenshuvud jämfört med koppar väger ungefär dubbelt så mycket, eller om man säger så här, hälften så stor som koppar men ändå lika tungt. Nu är det inte säkert att det är 100% tungsten i konerna/huvudena men dom är ändå bättre. Nymfer förtyngda med bly duger också bra, det blir billigare ifall man binder själv.

Tafsen, skarva på en bit Flourcarbonlina i spetsen, använd kirurgknuten eller blodknuten. Av snuttarna som blir (dom man normalt sett klipper bort) så spara man den som sticker bakåt (ifall man gör kirurgen, blodknuten spelar det ingen roll vilken) där sätter man den tyngsta nymfen (närmast fluglinan). Den ska sitta ungefär 1dm ut på snutten, den mindre nymfen knyter man som vanligt längst ut på tafsspetsen. Det är lämpligt att ha ca 2-3 dm mellan nymferna.
Flourcarbontafs är att föredra då den sjunker snabbare, syns mindre och är mer stum (mer känsla). Vill man se mer av tafsen på ytan så kanske nylon med lite fett är bättre.
Det kan vara lockande att fisk med tre nymfer, men personligen tycker jag att det blir mer trasslande än fiskande. Experimentera tills du hittar det du tycker fungerar bäst, heldragen tafs är inget fel vid detta fiske med korta kast.

En fin vinterharr	Fikadags!

Att man har mer än en fluga på tafsen kanske kan tyckas osportsligt, men det är för att få tillräckligt med vikt så att man kommer ner på djupet. Vill man absolut fiska med en fluga så kan man använda ett blyhagel eller liknande istället för en extra nymf.

Om harren vakar så är det givetvis läge för torrfluga istället, paradoxalt så händer det att det dyker upp någon slända mitt i vintern också.

Intresserad av mer, så kan det vara vettigt att söka på nätet efter "Winter grayling" och "Czech nymphing"
Britterna som utövar detta fiske har bra med information. Man ska bara tänka på att det är lite mer vinter här uppe hos oss, så det som skrivs där kanske är mer passande på hösten och tidig vinter.

Lämplig fiskeplats kan vara en korttidsreglerad älv eller å, eftersom variationerna i vattennivån gör att isen inte lägger sig på de lugnare sträckorna. Det är säkerligen inte svårt att hitta ett sådant vattendrag i detta land. Ett tips kan vara att spana efter lämpliga fiskeplatser under sommaren. Även om de är tomma på fisk då så kan de vara fulla av harr på vintern.
Själv så brukar jag endast fiska ett par dagar under julledigheten, men det har blivit harr eller öring varje år.

Se upp för isflaken bara.
Mitcho

Diskutera artikeln "Harr i midvintertid" i vårt forum