Full av iver styrde jag kosan mot den gula lilla fågelholken i Skoghall där detta vidunder till människa bor. Dagen till ära hade han faktiskt bryggt kaffe, som lämpligt nog hade tappats på en Thermos - och inte vilken thermos som helst - utan en äkta Thermos köpt på tilbud uppe i Alta samhälle.

Jag lyckades lasta in hela gubben och alla hans prylar i min fina bil och vi drog iväg - givetvis uppspelta och fulla av förväntan

En bit på väg kördes vi om av en riktigt fräsig BMW, i passagerarsätet på denna satt en riktigt grann och yppig blondin med ett sånt där riktigt pudelhårsvall - ja, ni känner säkert till modellen.
Jag slängde en hastig blick mot mitt passagerarsäte, och det var då jag insåg - jag måste byta bil.
En jämförelse mellan blondinen i BMWn och den skräniga, gråsprängda, förväxta varelse vid namn Appel som satt i mitt passgerarsäte kunde inte leda till någon annan slutsats

Jaja, jag skulle ju i alla fall få fiska lite lax igen

Efter att som hastigast ha beskådat ett fruktansvärt välbesökt MacDonalds i Karlskoga beslöt vi oss för att äta vår mat på Statoil istället. Vår iver var på tok för stor för att vi skulle orka stå ut med den väntetid som de osannolikt långa köerna med all säkerhet hade fört med sig.

Nåväl, in på statoil kom vi, vi (läs: undertecknad) köpte våra korvemnyer, fiskekort och dessutom ett paket gul Blend åt Appel.
-Dyrt som fan, hur i helvete ska detta gå ihop ekonomiskt tänkte jag för migsjälv.

Inte så värst mätta och inte så värst belåtna hoppade vi raskt in i bilen igen med siktet inställt på vildmarkens konsumlaxar.

Som ni säkert förstår kan det ibland vara lite besvärligt att hitta en bra parkering ute i vildmarken, men till slut lyckades jag baxa in min bil mellan en Peugeot och nån slags Volkswagen. Vi tacklade våra spön och marscherade hela den långa vägen till det lilla vackert belägna skogstjärnet. Som vanligt fanns där den där sköna känslan av total stillhet och lugn. Samtidigt fanns också den där känslan av litenhet inför det stora vilda och allt som däri kan finnas. Lyckligtvis var ju Appel med och mina nerver kändes därför lite mindre ansträngda.

Vi vandrade en stund längs tjärnets rand, efter en stund lyckades vi hitta en ledig ståndplats

Nu jävlar ska det fiskas sa vi unisont.

Efter en liten stunds fiske, en liten stunds kaffe och röka och ännu en liten stunds fiske hördes ett ilsket
KAAAAAKNAAAAAAK!!!!!!

OJ!!!! tänkte jag och undrade vad det var som small. En snabb blick mot Appel senare förstod jag att det varit hans spö som fått sig en törn.
Han hade förstås blivit sur för att han inte fått nåt och slagit spöt rätt i ett av skogens träd. Inte helt osannolikt är att det var just i den där tallen med gener från en Ent som jag tidigare nämnt i mina berättelser från vildmarken. Spöts gångjärnsliknande aktion avslöjade hursomhelst att det blivit svårt medtaget av Appels övervåld.

Jaha sa Appel och tog sig en cigarett och lade pannan i djupa veck. Nu får jag göra nåt som jag aldrig gör annars sa han.
Jaså, ska du tänka? frågade jag.
Appel bara log lite småsnällt sådär och tog fram sin kamera.

Men ni ska inte tro att dagen var slut med detta. Appel är en man med många talanger och begåvningar. Han lyckades charma delar av lokalbefolkningen så att han fick låna en kniv och lite eltejp. Hans tränade öga hade tydligen hjälpt honom att hitta rätt personer. Männen hade enligt egen utsago jobbat som elektriiiker i 100 år.
Med hjälp av de så vänligt utlånade redskapen byggde appel om sin fina 10-fotare till ett spö nånstans i längden 9'3".

Vi fortsatte att fiska oss runt tjärnet ända tills Appel började tjata om att han var hungrig. Om jag känner honom rätt så hade han tjuvkikat i min ryggsäck och sett att däri fanns grillkorv, bröd och tillbehör samt en engångsgrill. Jag förberedde för mat, Appel fiskade själviskt vidare utan att visa minsta intresse för att hjälpa till
När han ätit upp ännu ett mål mat på min bekostnad var han tillfälligt nöjd - ja faktiskt så nöjd så att jag, efter en längre stunds vädjan, fick en av cigaretterna jag själv betalat tidigare under dagen.

Timmarna förflöt, jag frös och var trött av att få ha kånkat på alla de saker som Appel krävde att jag skulle ha med för att han skulle ställa upp. Jag ville så gärna hem, men Appel skulle minsann fiska.

Dessutom så hade jag en ståtlig lax att släpa på Till slut så tröttnade äntligen Appel, han hade fått besked om att en god vän från den kanadensiska societeten skulle förära honom med en visit. Då fick jag åka hem Var så säker, jag återkommer /Kung Konsumlax