Silly season är något som säkert många förknippar med NHL och andra mindre företeelser.
De som gör den kopplingen är inte riktiga laxfiskare.

Vissa har sina fasta fisken, de vet vilken älv, de vet vilken vecka, de vet vilken fluga och de vet vilken lina.
De fiskar så att säga ”hemma”. För dem finns ingen silly season.
Stackars satar.

För oss andra, inte riktigt lika rotade, laxfiskare är verkligheten en annan:
Var ska man fiska i år?
Vem ska man fiska med?
När ska man fiska?

När svaret på den näst sista frågan lyder ”en anonym åländsk bankir” och även den sista frågan är besvarad är det dags att verkligen ta i med hårdhandskarna.
Bönder ska kontaktas, förhållanden ska utredas och avtal ska tecknas.

Bankiren har fått span på ett vall, och efter att ha fått se några bilder känner jag också att det kan vara värt att satsa på.
-Så jag skrider till verket och låter bankiren jobba.

Bankiren jagar bonden telefonledes en längre tid, med relativt oblandad framgång.
Hur man kan driva ett jordbruk utan att ens vistas på sin gård är fortfarande ett outrett mysterium.

Tiden går, och till slut hör bankiren av sig… - JAG HAR FÅTT TAG I BONDEN jublar han.

”Härligt” säger jag; ”har du fått något besked?”
”Nja, bonden är i Dakar, vi kom överens om att jag skulle ringa imorrn” svarar bankiren hoppfullt.

Nästa dag kontaktar jag bankiren och frågar vad bonden har sagt.
”Bonden var inte hemma” löd det korta svaret på min fråga.
”Bonden är hemma i morgon – jag skulle ringa igen då” muttrar bankiren vidare.

Eftersom vår bonde är lite svår försöker vi oss på lite otrohet och söker andra domäner.
Bankiren hör av sig igen – ”Jag har pratat med den andra bonden” bubblar han glatt.
”Jaha… vad sa han då?” undrade jag lite halvt uppgivet och även lite halvt extatiskt.
”Jag vet inte” svarade bankiren, ”han talar väldigt besvärlig dialekt,
men… vi kom överens om att jag skulle ringa imorrn.”

Dagen därefter har bankiren pratat med den andre bonden igen. Givetvis undrade jag vad han hade sagt denna gång.
”Jag vet inte” svarade bankiren – ”Dialekten gör att han är obegriplig i traktorn”

Jakten på vår bonde nummer ett fortsätter.
”Jag ska ringa imorrn” sa bankiren.

Nu ska ni inte tro att det alltid var så att den gode bankiren ombads återkomma vid ett senare tillfälle.
Ibland var det nämligen ingen alls som svarade i telefonen.

Den gode bankiren, som är en man med många järn i elden, har givetvis ett antal andra fisken inplanerade den kommande sommaren. I jakt på denne tredje bonde råkar han slå fel nummer, det är ju faktiskt ett ganska stort antal siffror som ska knappas in när man ringer från Åland, hela vägen över Sverige och en bra bit in i Norge!

Av en mystisk händelse så är det faktiskt en norsk bonde som både svarar i telefon, har tid att prata och till råga på allt varken har dialekten eller traktorn emot sig. Dessutom så visar det sig vara en bonde som bankiren faktiskt ville prata med.

Som en nål i en höstack som lysts upp av en blixt från klar himmel faller bitarna på plats…
Fisket är fixat, saken är biff och allt ser bra ut.

…nu återstod bara laxen – och hur det gick har ni väl redan läst om?