Forshaga, denna myternas boning.

Jag fick en inbjudan att få fiska i Forshaga med en av de mest rutinerade laxfiskarna i trakten. Ett erbjudande man inte tackar nej till när man för en gångs skull får lov att åka för hustrun.

Veckorna innan färgades av intensiv flugbindning och en stegrande irritation hos tanten då jag inte pratade om mycket annat än laxfiske och dylikt. Dessutom var jag tvungen att köpa ett par hundra laxkrokar och binda upp för där vi skulle fiska duger det inte med trippel- eller dubbelkrok. Nej, där får man minsann bara fiska med enkelkrok.

Så var dagen, eller svinottan, kommen och jag satte mig och körde de dryga 30 milen till Karlstad.
Tre timmar senare så var jag äntligen framme.

Jag blev varmt välkomnad av kvinnan i huset och även guiden lyckades pressa ur sig ett hej medans han yrade fram och tillbaka i hallen i jakt på något som bara gudarna vet vad det var. Om-packning av utrustning genomfördes och när jag skulle flytta över kylboxen till guidens bil slog statistiken till i huvudet med full kraft. Vad ska jag med den till?

Väl framme vid vattnet visade det sig att vi skulle fiska från båt. Perfekt tänkte jag. Jag har ju fiskat tvåhands två gånger tidigare, det blir en baggis att göra det från en båt. Så fel man kan ha.

Att som osäker nybörjare stå i en vinglig eka och kasta med fel hand samtidigt som guiden juckar båten fram och tillbaka och vrålar "stockholmsjävel!" var inte så lätt som man kan tro.

Lyckligtvis så visade det sig att guidens beteende inte var riktat mot mig utan mot en annan fiskare på älven som också var fjollåtta. Skönt, tänkte jag och stämde in i vrålandet.

Efter ett par timmars fiske avnjöt vi vår lunch i land i sällskap av några representanter från "lokalbefolkningen". En väldigt speciell herre satt med oss. Förstog inte ett ord av vad han sa.

Bredvid mig satt dansken.
Jag tror faktiskt att min egen ansiktsbehåring rodnade generat när den såg danskens ståtliga dito. Trots stora svårigheter att förstå dansken och Värmlänningarna så tror jag det var riktigt trevligt.
Tyvärr råkade min guide ut för ett smärre missöde med sin lunch. Pastasalladen saknade en viktig beståndsdel. Pastan.

Fisket efter lunch gick segt. Gott om fisk som visade sig men ingen som ville hugga. Drickandet gick desto lättare. Speciellt som vädret var riktigt behagligt. I en timme.

Sen kom regnet.
Sen kom det ännu mer regn.

Och lite mer regn.

Undersidan på båten var nog torrare än oss.

Mitt i allt detta regn intog vi middag i båten. Det som började som en väldigt god paj, slutade som en minst lika god soppa.

Kastandet gick sådär. I bästa fall. En fingervisning om hur dåligt det gick - trots träning dagen innan då allt gick som smort - var när jag försynt frågade om jag skulle försöka kasta lite med vänster för att vinkla bättre. Det "Neeeejj!!!!" jag fick som svar andades både panik och dödsångest hos guiden.
Jag är iaf övertygad om att det är något fel på min utrustning.

Strax innan regnet upphörde ringde guiden efter vår skjuts. Vi hann knappt i land innan bilen stod där. Vilken serviceanda!
När vi kom hem vankades det grogg av bästa snitt. Älgört on the rocks! Det serverades också en kvällsmacka men då brödet var bakat tidigare under dagen så avstog jag då jag inte äter gammalt bröd... *host*.
Gudarna ska veta att jag egentligen behövde den där nattmackan för att bygga på min taniga, gängliga lekamen.

Även om fisket inte gick sådär jättebra var boendet och servicen utmärkt. Jag hade ett mycket trevligt dygn i Värmland och hoppas åka dit igen!