| Vi
var några stycken som planerade under vintern våran
gemensamma fjälltur till ett område där några
av oss varit tidigare. Så vi trodde vi hade ganska bra koll
på vad området hade att erbjuda både i vandring
och fiske.
Vi skulle bila till Kiruna för att sedan ta det planerade flyget
upp till Råsto.
Våran packning visade var åt helvete för tung den
gick inte ens att få med med hot om muta.
Våra kloka huvuden las i djupa veck och vi bantade
bort våran gummikanot.
- För mycket kvar säger piloten.
Ett tremannatält mindre.
- För mycket kvar säger piloten.
Ny beslutsvånda. Över vad vi kunde avvara
på resan.
Då åkte några systemkameror och videokameran också.
- Nu börjar det likna nåt sa piloten.
Då frågade vi vad två svängar med helikoptern
kunde kosta.
Skall höra med kontoret.
Sprak i radion.
Tystnad över förslaget. -OK taget vi tar två vändor
med koptern.
Lottdragning om vem som skulle vara kvar tills vända två
var aktuell och även vara packåsna.
Så nu var vi på väg till Råsto utan packning
men med fiske grejorna med och på inflygningen mötte
vi regnet.
Piloten dumpade oss med flin och försvann in i den begynnande
dimman.
Piloten drog in till Kiruna igen för att tanka
och hämta upp våran kamrat som var borta det gick en
halvtimme då började piloten att bli rätt less men
då rasslade det in en taxi till helikoptern och våran
kamrat hoppar ut och börjar lasta ur ölplattor ur bagaget
på taxin.
Varpå piloten skriker STOPP stopp stopp ska du ha med det
där också då blir det deffenetift överlast
igen.
-Det är lugnt säger våran kamrat jag vägde
drickat på bolaget och tar vi bort kartongen klarar vi vikten
med tre hg.
- SUCK vilket nöt suckade piloten.
Och när då piloten börjar stuva packning så
hör han PHYSSSSSSSSSSSSSSSSSSS klunk klunk klunk RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAP
tom.
- Hjälp till å packa nu så du hinner ut innan det
är kväll.
- OK PHYSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS
-Hjälp till nu.
Klunk klunk klunk klunk tooooooooooooooooom.
-Nu har vi nästan 1,5 kilo kvar till överlast.
-Giv mig styrka sa piloten.
Efter ett tag så var de resklara om våran
kamrat fick inte dricka nåt på hela resan så han
var lite lågstämd när han blev avsläppt i regnet
och åter försvann piloten i regnet.
Våran kamrat dök ned i en rygga och letade fram några
burkar som han avlivade rätt fort.
Nåja baslägret blev rest och vi kunde fixa till våra
säckar och brassa kvällsvarden.
Och våran sena kamrat fann för gott att knyta sig.
Efter nattens sena fiske så krävdes det
en lång sömn och morgonvaket det sov vi över.
Vi vaknade av att en klocka klämtade klonk klonk klonk ett
gäng renar drog förbi.
Efter en stund så var alla vakna och vi kom gång med
frukosten.
Mest var det den sena anlände kamraten som stod för kokkonsten
på förmiddan/brunch.
Sen började det att blåsa upp.
Och fisket inskränkte sig till vikar där
inte vinden låg rätt på men rödingarna hittade
vi i dessa blåsvikar.
Så när vi åter samlas för kvällsvarden
så formligen sliter vinden i tälten och vi finner det
för gott att dra säckarna över huvena
Då kommer en kamrat på att han ska över till det
andra tältet och hämta kartan.
Han vimsade i väg och efter stund så prasslade det till
i tält duken och så hör jag satan i gatan kartjävel.
När kartan flög i väg och han drog efter den han
var väl borta en timme.
Och kom tillbaka utan karta.
Nu blev ju lite tumult i vårat läger.
Och vi bestämde oss för att vi skulle vänta in bättre
väder.
Det tog nu några dar.
Sen kunde vi konstatera att den kartan hade vi nog sett för
sista gången och vi som skulle rafta utefter älven sedan.
Sen kom tropikvärmen med full kraft och det blev
en pina att försöka fiska på dagarna det såg
både solen och de små äckliga svearna som attackerade
i mängder.
Efter ytterligare dagar så var det då dags att ta sig
nedöver älven som nu hade intagit mera rimliga proportioner.
Några fiskar lirkade vi upp imellanåt men tempot vi
håll i våran rafting var defenetift inte imponerande.
Våran gummifarkost fixade de flesta passagerna enkelt, på
nåt ställe var vi tvungna att lasta ur och krångla
oss förbi men vi viste inte vart tusan vi var och vi hade det
ganska gemytlig tillvaro ändå.
Vi skulle nu infinna os vid en viss bro kring övre
sopporo som korsade älven på dag 13 för att bli
upp hämtade med bil för vidare transport in till Kiruna.
Nu var vi inte det. Och inte bara en dag sen utan även TVÅ
dagar sena till våran mötesplats.
Vi hade sett en helikopter som följde älven en dag men
inte ägnat den så många tankar.
Sedan fick vi reda på att de var oss de letade efter och eftersom
vi såg hela och välbehållna ut så fick vi
vara där vi var.
Men när vi håll på att dra våra
saker från älven och upp till bilen.
Så dök det vist upp några myndiga herrar och förklarade
för oss vad vi gjort och inte gjort under våran vistelse.
De hade synpunkter på att vi försökte muta våran
pilot.
De hade även synpunkter på den mängden dryckjom
som kamraten kom släpandes på.
De hade även synpunkter på att vi inte hade NÖDBLOSS????
De hade även en åsikt om vårat sätt att hantera
kartan på.
De hade även synpunkter på hur många vi var i gummiskutan.
De hade även en stark åsikt om oss att man ska vara på
utsatt ställe vid given tid.
Och nu var vi inte så stöddiga längre.
Vi frågade om vi gjorde nåt rätt.
Det hade vi faktiskt.
|
