|
Ibland när vi har fiskat efter älvens ädla silverfiskar
så har det hänt att när man anser sig göra
rätt så blir det helt galet i stället.
Bara en sån sak som att göra flugor.
En som jag har fiskat med hade den inställningen att laxen
hugger på alla flugor helst hans då. Och hans alster
såg oftast ut som om han lackat tubröret eller kroken
och lagt den i en låda med fjäder och hår som man
sen skakat på och det som fastnade på föremålet
gick det att fiska med. Om det berodde på att han trodde stenhårt
på dessa alster eller om han bara var en duktig fiskare det
kunde han inte svara på, men fisk får han.
En annan som jag fiskade med kunde inte få till det här
med tvåhandskast så han valde att vada istället
så långt det gick och helst lite till och väl på
plats där ute i strömmen repade han av en 20-30 meter
lina som han sedan gå-harlade nedför älven ena stunden
svängde linan in mot stranden och då förde han sitt
spö så långt ut mot älven han kunde och tog
då sitt steg nedströms tror inte jag har sett honom kasta
med sitt tvåhandsspö nån gång men däremot
så har jag hjälpt honom otaliga gånger att taila
fisken och även sett till att han har kunnat ta sig i land
med.
En till som jag har vatt på tur med var så insnöad
en period på det här med att studera insekter så
när han for runt med sitt fångstnät för kusarna
och så skulle det jämföras med vad han hade i sina
askar då hade vi oftast fiskat fullt innan han ens börjat
och många gånger var racet över när han väl
klurat ut den optimala flugan.
Numera tar han det inte så alvarligt men rätt vad det
är så kommer farandes med sitt lilla fångstnät
får då har sett nåt som vi andra bara har avfärdat
som svartkuse eller nåt annat kryp.
Det var lika illa ställt om vi var vid någon tjärn
eller fjällå så skulle det letas och rotas i vattnets
omgivning. En gång blev han alldeles lyrisk för när
han hämtade vattnet till våran fjälllunch så
hade han lyckats få med några kryp som skulle kläckas
och han studerade deras rörelser i kokkärlet.
Käket blev välldans sent den dan.
Så ibland har jag haft lyckan att fiska med en gramjägare
på våra fjällturer det brukar alltid sluta med
att nåt av hans extremt bantade saker pajjar ihop en par mil
ut i ödemarken.
Det brukar vara underhållande att höra hans förklaringar
av varför pryttlarna inte håller.
Fast en gång slog han mig med häpnad efter flera dar
ute i ödemarken så skulle han fixa till middan i alla
fall.
Och efter en stund började det lukta stekt pannkaka på
fjället och alla som försökt steka pannkaka på
ett triangia kök vet att det inte är helt lätt.
Så man blev ju nyfiken på vad och hur det skulle gå
då ser jag att han har en svart panna i handen i stället
för det förmodade blanka locket från trangiaköket
vid närmare betraktelse så satt han där med en gjutjärnspanna
och brassade pannkisar.
Och så rätt vad är så dundra vi i väg
på laxfiske och där kan ju allt fel bli rätt och
allt rätt bli fel.
En gång for vi iväg till Surna och skulle fiska laxen
väl installerade på campen så tog älven i
besttining för nu skulle det fiskas lax efter hela den mörka
vintern.
Vi prövade långsamt utfiskade flugor det blidde även
ett par vändor med turbodragna flugor
Vi prövade att hänga flugan på div ställen,
men nä inte en känning.
Sen kom vi på brilljanta iden att köra med mindre och
rent av pyggme flugor men inte då inte ett glädjeryck
i linan. Då åkte sjunklinan på och vi arbetade
oss nedåt i strömmen och nu kändes det helt rätt
tyckte vi där vi gick med våra mörka flugor men
det var som förgjort det ville sig helt klart inte.
Efter fyra dar på laxvallen började så paniken
att sprida sig vad höll vi på med.
En i gänget blev så desperat att han hämtade sitt
haspelspö och en blåvit rappala som han lät söka
genom strömmen vi följde hans fiske lite slött och
hade vadslagning om det skulle hända nåt. Vilket det
nu inte gjorde till allas vår glädje.
Då kommer det en äldre Norrman ned till sträckan
och frågar om han får plats han med.
Han ser ju våra flugspön och frågar om det är
OK att fiska med prawn när vi kör med fluga.
För här var älven så ROLIG sa han.
Rolig? Helt Ok svarar vi fiska räka du.
Då tar han fram sin glasburk ur ryggan och där har han
räkor i glycerin, de rödaste räkor jag sett och med
så mycket krok.
Då säger han att laxen tar bara på STYGGRÄKA
Styggräka? Nåja han skickade ut den i älven i alla
fall och stjooooooooong sa det när han planterade räkan
i käften på en ilsken lax som kom på land efter
en stund.
Då säger Norrmanen inget slår STYGGRÄKA
på ROLIG älv.
Jaha säger vi utan har förstått ett smack.
Sen försvann han hem till sin gård för att hämta
sin skottkärra till laxen.
Då hänger han med insekterna på en relig tub
på dryga dm lång och helt i orange och guldförpackning.
Nu tog det inte många kast att få kontakt med dessa
silvertorpeder vi så hett eftertraktade. När den väl
var på land så var det näste mans tur att hamra
älven med sin svarta fluga och det hände inget.
Sen var det min tur att gå med min lilla fluga och det blev
inget alls som helst gensvar.
Den fjärde kompisen lånade den första lyckade utrustningen
och hoppar ut i älven och där ute väntade en mycket
stor och ilsken lax på hans fluga.
Nästan direkt på utlägget kom den och klippte flugan
och satte igång att hoppa som besatt och kamraten blev bara
mer och mer sammanbiten medans laxen fortsatte att hoppa. Efter
cirka 5 minuter låg den på sida vid strandstenarna och
rörde inte en fena och inte heller när vi tog tag i spolen
på den heller den verkade idet närmast död. Det
visade nu att tafsen satt runt gälarna på den .Min kamrat
med sitt livs lax på 16 kg bare log.
Och på denna fluga så tog vi 4 laxar till på
när vi prövade andra så var det inget alls.
|
