|
Det har jag gjort en gång.
Det här hände innan mobilerna var var mans egendom.
Vi var ett gäng i början på 80talet som härjade
friskt i Ljungan med våra en hands spön.
Vi försökte kartlägga vadvägar på de ställen
där laxen och öringen verkligen ställde sig.
Så en dag när vi hittat en möjlighet att vada ut
till ön i grenforsen var det högvinst.
Vi bestämde att en helg skulle vi dit å pröva lyckan.
Väl framme letade vi fram två större ruskor den
ena tryckte vi fast på landsidan den andre tog vi med oss.
På den här turen var i fyra st enteuastiska fiskare som
letade oss ut till ön på morgonkvisten.
Vid lunch tid hade vi bara sett lite små harr sprätta
i ytan så det blev dags för den obligatoriska Bullens
och kaffe.
Då händer det saker ute vid tröskeln. Vatten ytan
höjs i en relig bula på en annars blank å slät
yta.
Alla är på fötterna igen FISK fisk fisk. Stickorna
kommer fram så att lottning kan bli överstökad.
Jag fick nr3.
Den första kompisen går ut och fiskar av sträckan
ca 30 meter – Nada.
Nu var det den andres tur han drar av lina och lägger några
kast mot blankfläcken linan driver förbi när den
stannar. Kompisen tittar över axeln mot oss andra. Så
ska han svara med ett mothugg det enda som händer är att
spöt böjs ned till handtaget så står de två
en stund.
När fisken tröttnar på dragkampen och släpper
sig över tröskeln är den borta.
Nedanför denna tröskel är det runt 400 meter fors.
Nu blev det fika för att samla oss igen.
När det blev dags för mig att kliva i vattnet så
är det en firre som kliver över tröskeln i en mjuk
rörelse.
Såg ni firren. Hojtar jag de andra bara stirrar mot stället-Näää
vi såg 3st.
Vid det femte kastet når flugan fram till blankfläcken
och driver förbi.
Vid nästa kast när jag pratar med de andra.Vvvv vvvvrrrrrrrrrrrr
rrrrrrrrrrrr rrrrrrrrrrrrskriiiiiiii plask plask plask PINIIIIING
lät det när marguisen nöp.
Mera kaffe vilket inte är lätt när händerna
formligen vibrerar det mesta hamnar på tröjan.
Nu visar sig flera laxar på väg över tröskeln
vi får bevittna ett av dessa få laxsteg i Ljungan.
Nu är det lax i hela huvudströmmen utanför oss många
laxryggar kan vi räkna in.
Efter lite kaffe så ska den fjärde kamraten ut.
På andra utlägget blir det stopp å laxen vänder
till samma väg den kom ifrån.
Nu är det hans tur att vibrera som en kastanjett.
Ny snubbe i vattnet å nytt på slag å ny långnäsa
när fisken drog tröskeln.
Nu går nästa kille i vattnet på det tredje kastet
tar en lax flugan och släpper sig över tröskeln.
Min tur med lånad rulle klev ut i vattnet och på första
kastet krockar linan med en hoppande lax!
Gör några kast till och närmar mig tröskeln
när det stramar till och fisken som är i ytvattnet glider
över tröskeln.
På land hör jag kaffet slut jag hämtar i bilen.
OK ropar allihopa.
Sen Oooooohhhhhiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
När han kom flytandes förbi oss på insidan med ögon
stora som tefat när han paserade tröskeln och den väntande
forsen.
Den andre kamraten kastade sitt spö, sprang över ön
skrikandes –Jag åker till Stocken/Allsta å kollar
om han kom i land.
Sen Ffffffffffffffffffaaaaaaaaaaaannnnnnnnnnnnnnnnnnn ffffaaaaaaaaaaaaaaannnnnnnnnn
När även han kom guppandes i älven å försvann
över tröskeln och in i forsen.
Nu började hjärnkontoret att arbeta igen.
Vart var vatten markeringen nu igen-VÄCK!!!!!!!!!!!!!
Älven hade stigit med en dryg meter under tiden vi stirrade
på alla laxar. Så nu var vi stransatta.
Efter en ca en timma kom kamraterna gåendes efter älven
helt skadefria med välldans blöta.
De skrek att de skulle åka till bonden å ringa brandkåren.
OK så vi fortsatte att fiska mindre skärrade nu.
Några laxar visade sig fortfarande på platsen men ingen
var så villig längre.
Efter ett tag blev det helsikes liv på stranden.
När våra kamrater + brandkåren stod på stranden.
De hade med sig en sån där flytsak som brandkåren
har med sig när de dra folk ur isvakar.
Väl sjösatt försvann den som oljad blixt neröver
älven.
Då skulle man försöka att kasta över rep till
oss så man kunde dra oss över älven. Tur att
avståndet var för långt.
Efter en stund kom det en mycket mindre bil från brandkåren
det var CHEFEN som kom.
Nu var det nån sorts överläggning.Men han fick en
radio och efter cirka 20 minuter var Ljungan nästan helt utan
vatten.Och vi kunde i princip gå torrskodda över dock
något skamsna.
Där fick vi lova att aldrig vada dit ut igen.
Fast vi var ju tvungna att fråga vad han hade sagt i radion
eftersom vattnet försvann så fort.
Han sade till vattenfall att bonden hade några förrymda
KOR ute på Ön i Grenforsen.
Mvh
Tjove
|
