Finnmark 2007
Text: Josef Davidsson
Foto: Erik Wik

Det här Erik "Lebowski", han tog bilderna, lyckades paja en mobil, ett tält, en bil, en blixt och nästan en kamera under resan. Hans största idol är Sveneric.

Det här är Josef. Han lagar världens äckligaste palt, kan inte ro och skyller allt på Erik. Hans största idol är Gunnar.

I år kom vi på ca fyra dagar innan vi skulle ut på årets fjällur att vi ville ha en 2 kgs harr aka storbjärv. Jag surfade lite och kom fram till att vi skulle åka till finnmark för att hitta en sådan. Vi snackade in oss på en fiskecamp däroppe och satt snart i en bil körandes mot alta. Efter att ha descat grejorna och köpt godis kallat knott (var det ett förebådande?) hämtade fiskeguiderna Anders och Jonathan oss. Vi åkte Jeep ut på vidda i ca 45 min. Vilken väg...
Sen båt ungefär lika länge till och kunde sedan kliva av på Iesjavre-fiskecamp. Campen såg ut ungefär som ett sameviste. Söndriga motorer stod lite varstans, det var ostädat som i pojkrummet och allt kändes lite halvfärdigt och professoriskt. Anders och Jonathan tog allt med ro och var mer än lovligt laidback. Nedan ses campen.

Första kvällen fiskade vi i Iesjokka. Erik fick ro i motvind bort, det tog lite mindre än en timme. Jag kan inte ro (hävdar jag iaf). Han var inte så nöjd. Väl nere vid jokken kändes det ungefär som Mörrum. Armbågslucka och folk som bevaka sina platser. Vi fokuserade oss på Lapin Kulta och min pipa, men gick sedan neråt efter ett tag. Kvällen avslutades med att jag brände en fisk på en ismopuppa. Vi kallade flugan härefter gismo kvack. Nedan skådar jag ut en av de småströmmar som bildades mellan två luobbals i jokken.

Nästa dag sov vi länge och det var ganska fint väder när vi (nåja Erik) rodde bort. Självklart stoppade jag regnjackan i vadarna istället för utanpå. Det tyckte jag inte var lika självklart när en störtskur fyllde upp dem ovanifrån. Man lär så länge man lever...
Vi fiskade i utloppsströmmen i den första luobbalen nedströms Iesjavvre och hade ett hyfsat harrfiske på några 7hgs bitar som tog puppor innan de beslöt sig för att gå över till strömknott. Alla som varit med om det ver hur roligt det är... Efter att ha bränt ca 30 fisk i mothugget på en strl 20 fluga gav vi slätt och traskade vidare. Fisket sög resten av dagen och vi (nåja Erik) rodde hem ganska tidigt och jobbade på att elda upp bastun och göra slut på vårt flak Lapin. Vi ville väl inte erkänna det för oss själva men var ganska missnöjda med våra surt spenderade norska lusentappar än så länge. Handling krävdes... Nedan strömmen.

Efter lite goda tips från Anders som också ville ha bort oss från campen eftersom det skulle komma 14 stuggäster så beslöt vi oss för att vandra någon mil eller två till ett sydligare beläget sjösystem. Vi rev ett av våra tält packade mat för fyra dagar och begav oss iväg. Det var en ganska tråkig vandring bestående av ömsom myrhål och ömsom videsnår i knähöjd, men hyfsat lättgånget. Ljusglimtar kom när man kom på någon höjd och kunde lite av viddas glittrande silver. Vi slog läger och käkade lite på en av nackarna i systemets mellanströmmar.

Vi fiskade sedan igenom hela strömmen noga utan ett liv. Vi fick dock nytt hopp när vi hittade en halvjäst kilosharr ligga död i en vassrugge. Lite konfunderade över vad storbjärvarna höll hus återvände till tältet för jägermeister och sömn.

Nästa morgon gjorde Erik några provkast på nacken och tur val väl det. Vi hade hittat dem: Storbjärvarna! Ett riktigt löljligt bra fiske började, här bärgar jag min första harr. De höll en medelvikt på ca 1.3 kg. Nacken blev snart döpt till kilosnacken...

Harren var ganska hoppig och nästan alla hade kraftiga sår av gäddattacker. Vi fångade ingen fisk under kilot på nacken.

Nackens största harr vägde 1.7 kg i håven och korrigerades till 1.6 (se nedan). Gemensamt var att de var typiska sjöharrar dvs otroligt välmatade och feta och sprängde allt var harrskalor heter.

Vi tog upp en fisk och gjorde en efter omständigheterna välsmakande fisksoppa.

Vädret var väldigt lynnigt och skiftande på vidda och vi fick regnskurar alla dagar utom en. Pga närheten till kusten och att det ligger ganska lågt och oskyddat för vind blåste det ofta kraftigt. Men med lite tålamod kan man fiska ändå. Det finns ju inte så mycket annat att göra om man inte gillar att socialisera med myggen.

Något som var lite småroligt var att man nästan kunde ställa klockan efter harrens huggperioder. På morgonen gick vi ofta ur tältet och gjorde ett testkast i filsingarna, högg det inte så sov vi vidare. Matklockan var ställd till 12.15 för harren på nacken och sovklockan till 16.00. Kvällsfisket bedrevs lite längre ner kring en djupgrop kallad hajströmmen, där fisken kom med ryggen ovanför ytan och tog flugan på hjärtkittlande sätt. Biben med sicilianskt vin och Hamiltons blandning gjorde kvällarna extra njutbara.

Hajströmmen levererar och nattimmarna bjöd på älvdans och ljusskådespel.

Efter några dagar gick vi upp till en mindre ström som låg några km uppströms. Det var en fantastisk jokk med sandbotten och långa perfekta lekbottnar. Harren stod otroligt grunt och vi fångade fisk på 1.5 kg i ankeldjupt vatten. Tyvärr tog vi inte med oss kameran, men jag visar istället lite fajtbilder från sista dagen vid nacken.

En kväll plumsade det till ordentlig på nacken och vi kunde se hur en femkilosgädda hade tagit en kilosharr i käften. Gäddan hade stora problem att vända fisken och vi vet inte hur det gick till slut. Mycket troligt är dock att gäddan hjälper till att hålla den höga medelvikten på fisken, då vi under hela resan fick mindre än tio fiskar under kilot på två man. Harren var själv nästan lite gäddlik och väldigt mörk.

Även Erik kunde... Totalt tog vi nog en 50-60 harr över kilot på veckan. Det låter överdrivet jag vet, och i sanning var det inte så kul heller de sista dagarna att dra harr efter harr. Man blir lite blasé.

Det var lämmelår och ibland trampade man nästan på de kaxiga gnagarna.

Vi var lite sega efter att ha varit iväg på tur och sista dagen ides vi inte fiska så mycket kring campen utan tog det mest lungt, bastade, och suprlade på de sista dropparna av vår fulwhisky.

Sammantaget blev det ingen 2 kgs bjärv men vi är såklart nöjda ändå. Återvänder vi, så kommer vi satsa mer på det rena sjöfisket för hitta den store. Vi tror dock att detta är det (kända) området som man har störst chans att hitta sitt livs harr idag...