Av någon anledning blev jag inbjuden igen att fiska i Forshaga. Jag tror att intrycket från förra visiten måste vara ordentligt grumlat av för mycket "dryck".

Veckan började illa med en rejäl förkylning. Till råga på allt var ghillien opasslig så ett tag kändes det som att hela projektet skulle gå i stöpet.
Körde iaf upp till Karlstad redan på fredag eftermiddag så vi skulle kunna börja fisket riktigt tidigt men helt plötsligt hade guiden inte alls lust att fiska i ottan. Dessutom var chauffören ute på lokal. Det börjar bra.

Pga Henriks (fantom?)smärtor fick jag äran att ro. Hade det inte varit för mina kontorsarmar hade det nog gått bra.
Jag fick ta några fegvägar där det inte var så strömt. Guidens kära sambo Karin bangade dock inte för de värsta forsarna.
Nu hade hon iofs "lite" mindre vikt att dras med i sin båt men det är nog inte hela sanningen, hon är helt enkelt av segare virke än jag.

På fiskefronten hände det inte mycket de första timmarna. Henrik fick ett smolt som han drillade resolut och snabbt återutsatte.

Fisken var dock väldigt aktiv och hoppade och fjäskade för oss runt båten.

Karin såg ut att ha det lugnt och skönt i sin båt.

Dags för lunch. En riktig fiskarlunch dessutom. Kebabtallrik.

Thomas kom ner och pratade lite medan vi fyllde våra huvuden med flott. Han hade några teorier om varför vi inte fått något men tyvärr hade pommes friten börjat krypa ut ur öronen vid det laget så vad han sa vet vi egentligen inte.

Var inte riktigt bekväm med 13-fotaren så jag gick över till 14-fotaren efter lunch. Inte lika mjukt och följsamt men med den är jag lite mer bekant.
Det är fortfarande lite avigt att kasta från båt, speciellt då man behöver kasta med fel hand.

Efter lite harvande beslöt jag mig för att byta fluga till en av shrimptyp. Den är inte vacker men den kanske har andra kvalitéer.

Det gjorde visst susen för rätt vad det var kände jag det knycka i spöt!

Nu blev det nervöst, första fisken på tvåhands i andra änden på linan.
Henrik satt i aktern och skrek order, skrattade och drack öl medans jag stred mot besten i andra änden på linan.
Efter ett tags drillande lyckades jag utröna vad Henrik ville att jag skulle göra och efter inte alls så lång tid som han vill göra gällande så kunde han taila fisken.

Ingen lax men däremot en vacker öring.

Den var inte lång, men smal. 70 cm och kanske 2.5 kg. Ett fultonvärde på 0.7288629737609329 är kanske inget att skryta med men det var min första fisk på tvåhandsutrustning. Förbannelsen var bruten.

Med darrande händer firade jag med en rejäl whisky. Undrar om inte Henka firade lite också.

Vi återutsatte den lilla Klarälvsöringen och jag satte mig ner för att få mina knän och händer att sluta darra och Henrik började kasta så smått.

Det tog inte lång tid förrän Henrikspö började gunga.

Det märktes att decennier av erfarenhet fanns i den där späda lilla kroppen. Han drillade den betydligt hårdare än vad jag gjort med min öring.
Det är alltif fascinerande att se ett proffs in action, ett med omgivningen och sin utrustning

Rätt snart var det dags för mig att bekänna färg och taila upp den i båten.
Det var en blank fin lax på ungefär 2.5 kilo.
Dags att fira lite igen.

Släppte av Henrik som skulle börja med maten. Det vankades grillade hamburgare. Jag åkte ut en vända själv enligt anvisningar men ingen lycka.

Efter maten tyckte Henrik att vi skulle åka tillbaka där jag var. Jag hade visst lagt mig några centimeter fel när jag var där själv. Det hade blivit mulet så jag bytte fluga till en med svart vinge, silverkropp och rött struphackel.

Som den gode guide han är så ficka jag återigen kasta först.
Kast, lite mer lina ut, kast, lite mer lina, kast, linan driver ner mot strömkanten..... KABOOM!!!
Nu blev det åka av. Långa hårda knyck och rusningar. Rätt vad det var var backingen framme. Press, veva in backing och lite skjutlina och ny rusning. Mitt i det vattenplanar rullen och världens skatbo uppenbarar sig på rullen.