En dröm många laxfiskare har är att få fiska den berömda River Spey, där speycastet uppfanns. Det är framförallt maj månad som lockar, det kan liknas med April i River Dee eller Oktober i River Tweed. I maj så äntrar väldigt stora springers River Spey och det är dem som är så väldigt eftertraktade.

Jag fick möjligheten att hänga med och fiska en vecka med Kent, Hadi, Bill & Lawrence. Beatet vi skulle fiska heter Orton och har flera långa och perfekta pooler som fiskar på flera olika vattenstånd.

Våren i skottland hade varit varm och med väldigt lågt vatten, till följd av det sämre fiske. Veckan innan avfärd fick Spey en flom och den blev lite högre och ganska så färgad.

Vid flygplatsen råkade vi ut för ett smärre missöde, just som vi stängde bakluckan på den underbara lågkvalitetsbil, med namnet Fiat så sa det kaboooom, och bakrutan gick i 100 000 bitar. Hadi skyndade in till Kent på flygplatsen och där stod jag kvar, undrandes om vad som igentligen hände?! Hur som fick vi en ny skitbil, en likadan Fiat som inte hade några stötdämpare.

Nu var vi äntligen på väg och jag var lättad över att resans stora missöde var avklarat, nu skulle vi bara ha det bra och få ett gudafiske på det skotska silvret, trodde jag.

I Glasgow stannade vi till för att äta på Kentucky Fried Chicken, som ja, är portade av Hälsovårdsnämnden i Sverige pga. att de påstår att maten på KFC inte är hälsosam. Skitsamma, efter långa och besvärliga diskussioner med ett par oförståeliga glasgowiter fick vi vår mat. Det var hur gott som helst. Man kunde beställa ett stort spann med valfria friterade kycklingdelar, pommfritten kändes äkta och det var inget som hemma.

Runda(are) om magen så satte vi oss i gudarnas bil och fortsatte vår färd upp mot Highlands och The River Spey. Landskapet vart fantastiskt med stora kullar, stora ängar, älvar, kor, får, hästar & fina växter.

Vid River Tay skulle vi ta en pisspaus, det skulle visa sig vara ett felaktigt beslut, för här hände missöde nummer två under resan. En riktig laxfiskeskada kan vi kalla det, för i sin iver att ta sig upp för den lilla slänten, och lätta på trycket samtidigt som man kan stå att spana på en laxälv, så hände det. Hadi sträckte sina muskler! Först trodde vi att det var en vanlig kramp i vaden, men inte. Det vägrade släppa och det blev värre och värre ju längre tiden gick. Inte bra, speciellt inte när man skall fiska lax!

Hadi bet ihop och under kvällen anlände vi till huset där vi skulle bo. Huset vart stort och häftigt, har bodde vi i tvåbäddsrum som var väldigt stora och rymliga, varje rum hade ett eget badrum. Allt var helt i engelsk stil, här fanns även ett spörum, utrymme för personal – om man nu skulle ha haft det med sig, ett stort kök, ett stort vardagsrum och ett stort middagsrum med ett långbord. Huset vi bodde i heter The Bruntlands och är bara ett av flera stora hus som Orton Estate hur ut till sina fiskegäster.

The Brundtlands

Bill väntade på oss när vi anlände och denna skotte i sina bästa år hade redan maten färdig. Han var väldig road över att det fanns en ”haggisvirgin” med i gänget. För det var givetvis det som serverades första kvällen. Haggis vart väldigt gott och jag njöt av atmosfären samt sällskapet, men tankarna i huvudet vart givetvis bara om fiske. Hur är älven? Finns här någon fisk?

På morgonen av första fiskedagen så beslöt sig Bill för att ta med sig Hadi och uppsöka läkaren, för benet hade bara blivit sämre under natten.

Jag och Kent antog utmaningen att knäcka älven den första morgonen, så vi tog kvalitetsbilen och äntrade älven där vi träffade ghillisarna.

Sträckan fiskas av sex stycken spön, och vi var två ”partys” som delade sträckan. Dels var det vi fem och dels Mrs. Woodington med sällskap.

Allt är väldigt ordnat längs älven med bänkar, båtar, håvar, spöställ, hytter, röjda vägar och klippta gräskanter.

Vi delade sträckan på mitten och systemet var att vi fiskade ena sträckan första kvällen och fiskade samma sträcka nästa morgon framtill kl 13 sedan bytte vi och höll på så under hela veckan. Vi hade två ghilles som delade upp sig på dem två grupperna.

Jag och Kent äntrade den nedersta sträckan på måndagsmorgonen. Vi fiskade rätt så intensivt hela morgonen och förmiddagen men endast några smolt och brownies som resultat. Kent som har fiskat i Spey förut berättade att vattenståndet var ganska högt men ok, dock vart älven allt för färgad.

Kent fiskar

Vid middagstid kom Bill och Hadi ner till älven. Hadi hade fått en käpp! Ja vad skall man säga, livet som laxfiskare är hårt och skoningslöst. Bill vart givetvis fiskesugen och satte igång direkt med the Wood Pool som vi sparat åt honom.

Vädret i Skottland ändrar sig mycket snabbt och det finns vi absolut erfara under denna vecka, regn, sol, moln, värme, kyla och blåst. Allt fanns där, rätt så perfekta väderförhållanden alltså. Ja för laxfiske, soldyrkare får nog söka sig någon annan stans.

Under tisdagsmorgonen fiskade vi deövre poolerna. Medans Bill, Kent och ghillen Brian rodde över till ”the far side” av en av poolerna traskade jag upp till poolen ovanför som heter The Willows. Poolerna är så långa och underbara att trotts du tar två, tre kanske fyra steg mellan vart kast så tar det upp mot en timme att fiska igenom dem.

Bill fiskar

Hadi och Kent berättade för mig på vägen upp från Glasgow att när dem varit här tidigare så såg man laxar hoppa hela tiden. Nu hade jag inte sätt en fisk, men jag var medveten om hur dåligt det hade varit.

Efter en runda på the Willows med flytlina och nylontafs så satte jag på en sjunktafs, bara för att prova någonting annat. Jag studerade mina fiskebröder på andra sidan för en stund, för att sedan traska upp och börja fiska av poolen igen. Mitt i poolen sög det i för kung och fosterland. Inte för att jag har mycket att jämföra med, men gud så starka dessa fiskar är för sin storlek!

Jag ropade efter grabbarna på andra sidan för lite fotohjälp men de hörde inte. Jag fick in fisken efter en stund och kunde köra den på grund. Ett säkert grepp runt stjärtspolen och min första springer och min första Speylax var ett faktum. Jag kunde konstatera runt 5-6kg och den hade flera lus med äggsträng på sig.

Snacka om nöjd, resan vart räddad helt klart.

Vi tog lunch och därefter började vi fiska den nedre sträckan där Kent kunde landa en av Speys feta havsöringar. Kroken satt illa och fisken fick gå till köket.

Följande dagar var svåra trots förhållandena som var idealiska. Sjunkade, klarnande älv med en sakta stigande temperatur. Trotts det kom inte mycket fisk och vi såg inte vidare många heller.

Kent hade en bra onsdag och kunde landa två kanonspringers. När vi åkte mot Glasgow på fredagsnatten kunde jag summera att alla hade fått fisk, av någon sort. Hela 8 springers med en topp på 19pounds var resultatet för den knepiga veckan. Lawerance och Bill fortsatte att fiska under lördagen när vi från Sverige hade åkt hem. Hur deras fångster var under lördagen berättar inte den här historien.

Kent drillar

Kent med en av sina springers

Hadi slängde de sista dagarna käppen in i skogen och drog på sig vadarna. Kämpandes som en kommandosoldat sårad i strid fiskade han i samma takt som oss andra. Tyvärr krokade han inte upp något springer, men han landade flera fina havsöringar.

Veckans fluga, The Magic

Jag fick en resa full av skratt, jag lärde mig kanonmycket om livet och fiske, träffade nya vänner, umgicks med rätt sällskap och kunde landa två feta Speyspringers, båda lusade direkt från havet. Den sista togs faktiskt på ”greased line” med nylontafs, häftigt värre.

Det var ett kapitel till, som inte får glömmas. Och det var maten, vi åt som gudar och det var klassiska brittiska (skotska) rätter så som Fish & Chips, Haggis, Aberdeen Black Angus filé, men även Ägg & Bacon, gröt, massor av goda efterrätter, Havsabborre & Spey-havsöring.

Skottland är något att återkomma till, det är väldigt speciellt och jag är evigt tacksam för att jag fick möjligheten att hänga med mina vänner på detta fiske.

Tack grabbar och Tight Lines

Diskutera Majfiske i river Spey i vårt forum